Caspadias Pippi

Nu har det varit många köriga dagar. En stor anledning till körigheten har varit att jag har skaffat mig en häst. Åka till Piteå och titta på hästen. Åka till Harads och prata med säljaren. Åka massa turer till syrran och fixa och dona. Åka och hämta spån. Nu ska det inte bli något mer åkade på två kvällar. Eller jo, vi ska till Boden på valborg, men det är inte hästrelaterat.
 
Caspadias Pippi. Irish cob, Tinker, zigenarhäst osv. Ett sto född juni 2011.
 
Hon flyttar hem till mig (i syrrans stall) på torsdag.
 
(Bilderna är tagna härifrån)
 
 

Vera på språng

 

En solig vårdag

Årets hitills soligaste dag spenderades i Flåjön. Skogspromenader, solstolar och en massa hundbus och mat. Kan det bli bättre?
 
 

Menskopp

Känsliga läsare varnas då detta inlägg kommer att innehålla saker som blod, underliv, klegg, fingrar och annat som hör därtill.
Menskopp som sagt. Det är något jag har anammat med min No Pooiga och ekologiska livsstil. Det är alltså en liten behållare i silikon(?). Den ska alltså upp i slidan som en tampong och fånga upp allt blod och annat klegg som hör till. Den kan man alltså tömma två gånger per dag. Morgon och kväll. Thats it. Inga riviga tamponger som skadar slemhinnorna och inga täta blöjor som låter svampen fodas. Ingen risk för översvämning heller då menskoppen sluter tätt med ett vakuum. Det kanske blir en syndaflod i så fall när man ska ta ut tömma den men än så länge har det inte hänt mig.
 
Det trixiga är att få in rätt teknik, både att få in den och sen att få ut den. Att få in den rätt krävs lite krystteknik. Och inte släppa taget om den för tidigt för då kan den åka upp för långt visst. Men jag tycker det åker upp rätt långt iallafall. "Piggen" har jag klippt bort helt. Den kändes obehaglig och skavde mot slidväggen och det var inte skönt. När den väl är inne och ligger rätt så känns den inte alls. Snarare är det stor risk att glömma bort att man har den inne. I början kan man få en lite kissnödig känsla men den försvinner så fort man börjar röra på sig. Antagligen för att den trycker på mot urinröret från insidan.
 
Att få ut den, det är där det grisiga börjar. Jag tror att jag har fått in tekniken nu. Ner på huk, in med ett finger, krysta och tryck på den från sidan för att bryta vakuum. Nyp fast den, krysta och dra. Slörp säger det och så har man en blodfylld kopp i handen. Skölj av och påbörja in-proceduren igen.
 
Än så länge ser jag bara övervägande fördelar med den. Tampong är ett big NO NO. Hej svamp, typ. Bindor är lagom fräscht och miljövänligt. Hej svamp igen. Och inte bara svamp. Vad tror ni att det luktar med en tät binda mellan benen och en termostat i kroppen som blir ur funktion vid varje mens. För att inte tala om alla skumma lukter kroppen utsöndrar. Koppen är lite mer tidskrävande att tömma än att riva lös en binda, men då görs det bara två gånger per dag. Morgon och kväll då man ändå håller på med sina badrumsbestyr. Någon minut exta märks inte. Kissa och bajsa kan man göra som vanligt och man behöver inte torka blod till vansinne och riva lite extra på känsliga slemhinnor där svampen sen får fäste.
 
Plus och minus med menskopp:
-Inlärningsperiod, handlar snarare om osäkerhet
-Kladdigt
 
+Miljövänligt
+Känns inte
+Man kan bada med den
+Man behöver inte oroa sig på gymmet för blodbad i duschen
+Tömma två gånger/dag
+Inget extra gris på toapappret
+Slidvänligt

Flåsjön

Idag har vi varit och hälsat på fammo och faffa i stugan Flåsjön. Grabbarna bus har fått springa av sig och pinka in nya marker.
 
 

Eldar 3 år

Idag fyller Eldar 3 år. 3 år av blod, svett och tårar. 3 år av skratt, kärlek och en enorm lycka. Jag är så glad att jag har mina drömmars hund. Han har inte gett mig något gratis och det är jag honom evigt tacksam för. Utan Edar vore livet tämligen trist. Utan Eldar hade jag inte varit där jag är idag.
 
Grattis min älskade Eldfjärt. Mitt älskade Eldhjärta.
 
 

Nykterist som dricker sprit

Jag kom att tänka på något en kollega sa till mig i veckan appropå min frustration efter att för miljonte gången fått frågan "Men du äter väl fisk?". Vilket inte direkt är en fråga, kanske en ledande fråga, men mer en uppmaning. Hur som haver, han sa: "Att vara vegatarian och äta fisk är detsamma som att vara nykterist och dricka sprit".
 
Huvudet på spiken. Själva definitionen av att vara nykterist är en person som inte dricker alkoholhaltiga drycker. Och definitioen av en vegatarian är en person som livnär sig på vegetabilisk föda. Med undantag för mjölk och äggprodukter då detta inte är något som har levt eller dött.
 
Ännu värre är det när man får frågan, "Men du äter väl kyckling". What the f**k!?! Eller igen, ingen fråga, en uppmaning. Är inte kyckling ett djur? Fisk är också ett djur, eller har jag fel? Skaldjur då, det kan väl inte vara djur? Det hör man ju på namnet, skaaaaal-DJUR. Eller hur blev det nu?
 
Bara för att det finns några förvirrade människor där ute som inte vågar stå på sig och sina kräsna matvanor, utan flyter istället med på vågen och kallar sig för vegetarian när det passar, så ska inte jag behöva lida för det. Säg att nej tack, jag äter inte rött-/fläsk-/kött/whatever. Hitta på en jävla ursäkt. Jag har även stött på vegetarianer som äter skinka. Alltså sån där tunn hushållsmedwurst, för det är ju inte som kött. Hur står det till i hjärnkontoret då när man kallar sig för vegetarian när man så uppenbart inte är det?
 
Jag kämpar, verkligen kämpar, med att inte låta fullständigt rabiat när någon välmenande stackare måste fråga om vad jag äter. Som om ordet "vegetarian" inte säger nog? Jag har i mina trötta stunder börjat säga "Jag äter inget som har dött" med ett ont öga som pricken över i:et. Slutdiskuterat. Det är detta eller ett ramaskri för att efter miljonte gången har fått höra "Men du äter väl..." NEJ!!! Nej, nej och åter nej.
 
Idag är det fredag, och som den nykterist jag är så blir det fredagsmysvin ikväll. För rödvin, det är ju som inte sprit direkt. Skojar bara, som den onykterist jag är så ska det banne mig vinas. Och ätas morötter, för det är det enda de där konstiga vegetarianerna äter, kanske slänger jag in ett salladsblad med det. Nej, nu håller jag på att komma igång igen. "Roliga skämt" får bli ett annat inlägg.
 
Skål!

Gräva i jorden

Nu känns det som om våren börjar tåg in med bestämda steg och min längtan efter lite varmare tider smyger efter. Hemma hos mamma och pappa har krokusarna tittat fram. Men hemma vilar allt fortfarande under ett täcke av is och snö.
 
Det ska bli så spännande att se vad som tittar fram efter min lökmani i höstas. Det grävdes ner allt möjligt av blandad kompott. Krokusar, påskliljor, kungsängsliljor (tror jag?), snödroppar, tulpaner och säkert en hel del mer som jag har glömt bort. Mina trädgårdsfingrar fick stilla sin hunger vid köksbänken igår. Jag planterade svartöga, svartlila "blomma för dagen", basilika, röd basilika, citronmeliss, mynta och lite kattgräs till Vera.
 
Jag har en hel del mer fröpåsar kvar som väntar på att få komma i jorden, men var ska jag få plats med allting?
 
 
 

Sommartid

Åh fy vilken kämpig vecka. Sommartid suger. Det är som om vi har måstat stiga upp kl 3, ännu en timme tidigare. Det efterlängtade ljuset flyttades till kvällen istället, vilket i sig är bra. Men fy så kämpigt att stiga upp när det är mörkt igen. Men nu kanske jag har aklimatiserat mig. Fast nu är jag trött efter helgens bravader istället.
 
Jag och Eldar tog en tur till Skellefteå. Anders, Kai och Charlie stannade hemma. Det var skönt att bara ha en hund att hålla ögonen på. Eldar har aldrig varit själv förut. Inte så länge. Och det märktes. Han var inte helt nöjd med situationen men han skötte sig jättebra. Men han var olycklig. Det var skönt att fara bort och inte göra någonting. Äta, tjattra, äta, spela TV-spel, äta och tjattra lite till.
 
Jag tror att det blir en hemmasittarkväll ikväll. Kanske plantera lite fröer. Det börjar bli dags för det nu.
 
 

RSS 2.0