Skinny Jeans

Anders och jag införde gottaförbud en månad innan midsommar. Klart att vi har fuskat lite, men varje gång man väljer bort gotta så inser man hur sjuk mycket sötsaker man trycker i sig egentligen. Det är flera gånger varje dag. Idag konstaterade jag att jag har gått ner 6 kg. 6 jäkla kilo, och jag är inte klar än. Jag ska i mina skinny jeans. Och vad våger visar då är väl inte det viktigaste, men i jeansen ska jag. Nu fick jag dom nästan över rumpan, jag fick som inte ens över låren i höstas när jag städade undan dom. Glad och stolt över mig själv så skriver jag ju så klart detta på fejjan och väntar hurra- och pepprop. Förutom från iallafall två...
 
Och reaktionen från omgivningen, oh my. Hade jag sagt att jag ska sluta röka så hade inte en jävul trugat i mig en cigg. Eller om jag ska sluta bita på naglarna eller whatever. Men så fort det kommer till kost eller motion så dyker dom upp, nej-sägarna, och i täten står de feta medelålders tanterna. Nu hände inte detta på fejjan, inte än, bara en tant har hittat dit.
 
"Jag har börjat träna"
-Nej, det behöver du inte göra, du som är så smal. Titta på mig, jag skulle behöva träna.
-Nej, akta så att du inte skadar dig.
 
"Jag äter inte sötsaker"
-Men sluta, varför inte det?
-Men bara en bulle går väl bra. Ta en bulle nu.
-Nu ger du mig dåligt samvete.
-Men vem ska äta upp din bit? Nu måste ju JAG äta upp allt, eller SLÄNGA bort i onödan.
-BANTAR du?
Och igen -Nej du behöver inte banta, du som är så smal. Kolla på mig, jag skulle behöva äta mindre bulla.
 
Så fort jag öppnar munnen om MINA kost- och träningsvanor så slår kärringarna bakut. Men ja, ni är feta. Ja, ni behöver träna. Och ja, ni måste sluta frossa. Iallafall om dom inte vill vara feta. I förhållande till dom, så klart att jag inte är fet. Har jag ens sagt det? I mina ögon och i min värld så är det hur JAG upplever saker och ting det som räknas. Särskillt om det bara rör mina val om mitt liv. What the fuck lixom. Hur fet måste jag vara för att inte behöva höra "men du är inte tjock" bara för att jag inte ville ha den där torra äckelbullan som alla redan har fingrat på.
 
Tror dom att dom är uppmuntrande? De är snarare tvärtom. De förklarar bara för mig hur fel jag har, hur dålig jag är som ger dom dålig samvete och hur jag slösar på världens resurser eftersom jag vägrar vara ett sopnedkast för sötsaker. De påpekar min snedvridna kroppsuppfattning och tror att jag ska träna som en idiot och svälta mig till ett benrangel för att se snygg ut, bara för att jag inte ville ha den där jäkla bullan och gå på den där promenaden.
 
Jag blir så jäkla less. Vad är det med folk att klanka ner på en när man kriver något som man är glad över. Eller virar in sina "komplimanger" i en gitig pik mot hela min person. Ät en bulle och fet då vettja, för det vill inte jag.
 
 

Turridning

Jackie, Matti, Melker och det senaste tillskottet Sixten har varit på besök idag. De ville så klart titta på Pippi. Matti och Melker ville gärna rida en sväng och så snäll som Pippi är så var det självklart att dom fick ta en tur.
 
 

Blåkölen

Vi har varit och lufsat i ett naturreservat. Blåkölen. Vi var på jakt efter ett örnbo också, men trädet hade vält och örnarna hade tagit ett annat bo någonstans. Men vi ska ut på nya rövartåg någon gång och leta vidare.
 
 

RSS 2.0